Efter SPX

28.05.2014 21:32

Lite sent att skriva ett inlägg om SPX? Mjä, det har ju bara gått en (dryg) vecka. Dessutom så när detta läses om säg 50 år så kommer ju ingen att veta att det har gått så lång tid. Så jag vinner. Till slut. Typ.
Hur som helst så tänkte jag visa några saker som jag köpte på mig när jag var uppe:

Några inköp var planerade redan innan, men hälften glömde jag bort och gjorde därför en ny lista när jag väl satt på SPX. Även denna lista glömde jag bort mycket av. Köpte lite fler saker än de på bilden, men jag tänkte fokusera på dessa för att... För att. Rakka är tecknad av min gode vän Marcus Andersson, så det var ett givet köp. Lika så min bordsgranne och gamle skolkamrat CH´s skapelse Sons of Plunder (som jag har väntat på i åratal på att få se in action). Tummelisa eller den andra vildmarken var inget som jag sett tidigare men jag fastnade enormt efter att ha bläddrat lite. Fenomenalt tecknat (av Matilda Ruta).
Ytligt köp nummer två var Sword Princess Amaltea. Har velat ha denna bok länge efter att ha sett lite sidor här och där (internet är en stor plats, men framför allt på den där sidan "facebook"). Natalia Batista ligger bakom denna. Kan man säga så? "Ligger bakom"?
Smålands Mörker, av Henrik Bromander, snubblade jag över i en tråd på den alltid så givande sidan Flashback. Det var många som uttryckte sin avsky för den. En intressant avsky som grundade sig i många saker som jag tycker om. Har velat ha den i min ägo i flera månader. Så ÄNTLIGEN.

Hur det gick för mig på SPX när det kommer till försäljning? Egentligen så ska jag inte klaga, blev av med runt 12 stycken allt som allt. Dock kändes det som om det gick lite segt. Kanske inte ligger i tiden riktigt, det jag tecknar. Plus att bredvid alla färgframsidor så ser mitt svartvita kopiatortryck inte allt för spännande ut. Bättre lycka nästa år tänker jag.

Efter SPX (fram till nu alltså) så har jag inte gjort så mycket. Mest funderat över nästa sak. Som vanligt är det lite svårt att komma igång, att börja skriva. Att våga göra en form av det som slingrar sig omkring i huvudet. Men jag har inte bara tänkt, igår gjorde jag den här:



Det var längesedan som jag gav mig på ett porträtt och det gick sådär (bilden ser åtminstone 40 procent bättre ut här än i verkligheten, tro mig). Tror inte att personen på bilden (som jag hoppas aldrig ser detta, då jag bara tog ett nylle från en tidning) skulle känna igen sig. Men det kan vara något som är värt att ta upp igen. Den kom att bli till då jag blev lite inspirerad efter att ha besökt en blogg tillhörande Maria Wigelius. Leta upp den.